madäleine.

på söndag fyller jag 18 år och det firar jag och mamma genom att åka på miniresa till florens! åh vad jag är glad, den finaste starten på höstlovet någonsin! den tjugonionde är jag hemma igen och då kommer det minsann kalasas ordentligt för min del. sen så får man hålla utkik för rätt vad det är kommer en länk dyka upp här till min nya blogg och åh vad jag kommer ha mycket att berätta och visa er.
pussochkräm på er raringar.

okej. jag trivs inte riktigt här på blogg.se längre. så jag tror jag flyttar nånstans lite mysigare. adressen till min sprillans nya devotesida kommer förmodligen upp till helgen. där kommer jag så småningom lägga alla gamla inlägg och fixa riktigt snyggt med kategorier och så. hoppas ni följer med!

i'm moving my blogaddress to the devote.se-site. i just have to fix some things and make it all pretty before i post my new adress and then you're welcome to visit me there!

min helg har varit himla bra och fin. dom brukar bli det om man inte planerar så mycket, har jag märkt.
i lördags var min solbruna och nyss hemkomna från spanien söta olivia lite trasig och sorgsen så vi var mest sjutton och hyrde animerat, åt plockgodis och myste uppe på hennes snygga övervåning.





lite senare hälsade jag på hos min vän jonte som jag inte sett på evigheter. eftersom det var kanebulledagen- och klaras födelsedag men hon hade släktkalas då- bjöd jag på vaniljgifflar för omväxlingens skull och givetvis blev det en skräckfilm på det. nästan alla gamla gänget-vänner var där så allt blev lite nostalgiskt och tokigt. jonte har så roliga stora sittkuddar i sitt vardagsrum som man kan hoppa på hippsomhapp utan att den som ligger under känner ett dugg.


ante hade läskiga men fina pianofingrar (ja jag vet att du mest lirar gitarr men nu kallar jag dom för det punkt.)


åh underbara söndag! jag och jacline bestämde oss för att bli av med vår onödiga helgenärslut-ångest och ta tag i alla skolarbeten och ha en skön pluggdag. vi laddade med grym peppmusik, lagade mat, tog en kvällspromenad i den sköna höstluften, käkade dumlekolor och var allmänt sunkiga och duktiga. hade det funnits mjölk hade jag fått lovat att jag skulle fått världens godaste chailatte men det tog den här baristabruden minsann igen och bjöd istället på gott te snälla ord och massa kramar. vid klockan halv två ungefär somnade vi båda sött och jag fick en sovmorron för första gången på riktigt länge. om man ändå hade bott i halmstad.


ehum. jag hade fett hår och försökte uppa franska stilen en aning med lillfingret i vädret men misslyckades miserabelt.


pluggo 1 & pluggo 2. jag hjärtar dig ska du veta.

min hals har börjat sticka igen och jag borde kanske bära mössa oftare. jag som köpte en sådan fin en i fuskpäls för kanske några dagar sen bara. sova känns som en bra idé nu.
puss!

alltså. screw it. bara glöm vad jag sa om idol för några inlägg sen. visst, det suger ganska hårt fortfarande men han är så skör, awkward och det vackraste jag sett och det är skäl nog till att jag ska bänka mig som så många andra framför the idiotbox varje fredag framöver. iallafall ibland. men han är min, så försök inte ens.

det finns en kurs jag läser som heter nutida konst där man kikar på hur popkulturen och allting roligt man egentligen är nyfiken på såg ut under 50, 60 & 70-talet. här snackar vi allt från kläder, musik och inredning till film, hushåll, måste-haprylar och politik. men första uppgiften handlade om en aktuell konstnär från tvåtusentalet och jag valde att ta reda på mer om någon som visade sig vara en av de skönaste japanskorna jag vet om nu. hon hette något så käckt som nagi noda och sorgligt nog dog hon alldeles för ung och alldeles nyligen den sjunde september i år efter massa komplikationer från en bilolycka hon hade varit med om förra året. så himla hemskt. för alltså åh. bruden har gjort så härligt tokiga ting. provocerade och fick folk att höja på ögonbrynen och rynka på näsan. och hon sysslade med saker jag vill syssla med sen nån gång i framtiden. som musik reklam mode foto och annat trevligt.


hon har till exempel gjort en egen samling udda peruker som heter "hair hats". alla peruker är gjorda av syntethår och nagi har sjäv designat och tillverkat dom så de ser ut som olika djurhuvuden. skulle det händelsevis vara zoo- eller djurparkstema på en av de kommande studentfesterna hade jag lätt dragit på mig en sån här tjusig sak! för dom är ju ganska fina egentligen. och om man tänker efter, visst liknar flickorna sina hårhattar på något skevt sätt?




hon har gjort leksaker också! stora och små gosedjur som är hälften panda hälften något annat djur, delade rakt på mitten. det finns till och med en hellokittypanda. de kallas för hanpandas och varje djur har ett eget namn och en kort liten beskrivning av deras personlighet och var nånstans de bor i hanpandavärlden. de har ett stort och ett litet öga. en god sida och en ond. gulligt och läskigt på samma gång. precis vad kawaii handlar om, kort och gott.
sen att världens bästa japanska tjejpopgrupp halcali hade med några hanpandisar i sin musikvideo till baby blue är ganska kul tycker jag.



hur flott skulle det inte vara att ha en alldeles egen kaninpanda hemma hos sig? två av de bästa djuren i ett liksom.
  




så himla fint:
"i'm insprired by shadows. like how peter pan's shadow always had to be sewn back on by wendy."



nagi hade alltid tusen strängar på sin lyra och gjorde mycket inom tidningskonst.



 skivomslagsdesignen till bandet keane.

sen finns det alla knasiga reklamfilmer och videofilmer.
visste ni att hon regisserade scissor sisters musikvideo till "she's my man"? den har spelats hur mycket som helst på mtv och jag har alltid tyckt det sett så lustigt ut när det där kärleksparet flyger omkring och kastar humrar och tallrikar hit och dit som om de vore under vatten. men grejen är att inget av det är specialeffekter! nagi ville bara att det skulle se ut som det. så hon fixade dit en massa duktiga dansare iklädda nattsvarta kroppsstrumpor som bidrog till allt det som ser overkligt ut. och det är svårt att tro, men kameran byter aldrig vinkel. det är bara de “osynliga” dansarna som vänder på skådespelarna, stolarna och maten.


coca cola-reklamen som fick människor över hela världen att älska henne. den pausar aldrig mellan tagningarna, bara så ni vet. alla lookalikes som är med får verkligen stå som de gör jättestilla och jättelänge. rätt fantastiskt.





nagi tyckte det var så mycket hets kring bantning och träning så hon bestämde sig för att göra nåt som driver med fitnesshysterin. pudelbollar är sjukt roliga när man tänker dom som muskler!

sök bara på hennes namn på youtube så kommer massor med underbara små kortfilmer och reklamgrejer fram. och här kan man läsa mer om den fullkomligt briljanta människan. vila i fred nagi.

okej. insomnian är ett faktum. eftersom min frisör bor så pass nära mig slipper jag ta cykeln och bara promenera fram och tillbaka. så det var precis vad jag gjorde häromdan. himla smidigt. vet ni. det är så himla skönt att kunna dra fingrarna genom hårslingorna utan att känna att det är som att klappa en hästman. mjukt och blankare är så mycket härligare!  lugg är så gött för liksom det blir ju en slags frisyr i sig utan att behöva göra nåt extramaffigt med det. också tycker jag att färgglada höstgator och en pussmun, det är ni värda allihop.
egentligen borde jag inte ens sitta här nu med jobbigt kemiskt macljus i ögonen och spela hjärtskärande somriga låtar. men jag orkar inte tänka på allt jag måste göra nu i dom kommande dagarna och hur mycket plugg jag har framför mig. om jag lägger mig nu och allt blir tyst och mörkt kommer jag bara tänka sönder mig (även om mycket av det är BRA tankar) och shit är man nattdjur så är man. mm. blev hemskt sugen på en sked jordnötssmör och middlemilk just så tror jag tassar ner till köket en sväng innan jag bäddar ner mig i min numera prinsesshöga och fortfarande alldeles för hårda sak till säng. nighty night.

i brist på lust och tid har jag valt att inte ägna så mycket tid åt bloggningen som jag i vanliga fall hade velat. det är ju trots allt mitten av veckan. men imorron lovar jag det blir nya tag och åh vad jag har mycket att berätta. nu istället tänkte jag det kunde vara fint med ett litet klipp som får en att dra på smilbanden såhär lagom innan man ska sova. iallafall för er lyckostar som faktiskt kan somna redan klockan halv tolv och inte har världens knasigaste dygnsrytm.


men titta bara. nästan så man får ont i magen.

en tidig tidig morgon när jag stod och väntade på bussen var motljuset så cool. indiansommarljus kallar jag det för. tidig höst. nu är det riktig höst och jag tror jag får bege mig ut snart och fota löv och annat fint skit innan dom försvinner.
idol sög ganska jättemycket ikväll. jag vet inte kanske är det för att jag faktiskt missat allt som egentligen är det roliga som alla auditions och grejer men jag blev kär i amanda jenssen förra året och sen var det bara stopp. finns andra bra saker jag vill titta på istället. iallafall var jag modig och fick äntligen klippt snygga bangs efter skolan och känner mig lite som elva år igen för det var då jag hade lugg sist. men det får ni som bildbevis en annan dag när det vant in sig i håret och inte fluffar sig så jäkla mycket. nyduschad som jag är.
godnattpuss  :*

the cobrasnake får bli hårinspirationen ikväll.

vad är det som får mig att sluta tro eller hoppas eller förvänta mig och hur orkar man egentligen med mer än fyra någorlunda djupa och meningsfulla msndiskussioner åt gången? jag blir tokig. är tokig. och fortfande lite sjuk. mitt te är slut så jag måste köpa nytt. körningen idag gick bättre än anat. jag parkerade till och med! nya madrassen är äntligen upphissad och klar (genom mitt fönster för det gick inte på nåt annat sätt) och jag känner mig lite som prinsessan på ärten för den här är mycket högre än min gamla. jag är hungrig fast jag borde inte vara det. snälla rara någon ge mig något som jag orkar med och kan se fram emot. hösten kan komma nån annan dag.
imorron ska jag till frisören och kanske blir det en lugg iallafall. hår som mitt växer ändå lika snabbt som den nya ben&jerryglassen antagligen kommer ta slut. hoppas någon vill dela en pint med mig imorron om dom fått in sorten på hemköp än. men nu väntar duschen filosofiplugg och pappas skånska äppelkaka.

1. jag gillar rutigt och att vänta på bussen är det tråkigaste som finns.
2. fullkornsmackor idag med avokado ägg räkor majonäs salt och peppar. mm.
3. i vårt kök finns alltid en vas vita rosor. fint.

nu: två panodli till huve och hals. köra lite bil. se om jag tycker om jazzskivan daniel lånade mig häromdagen. dricka kanelte prata i telefon städa och skriva klart på en skoluppgift. lat som jag är lämnar jag alltid något till helgen. oh well.

frökenbäckström

hoppas ni mår bra. min natt har varit så himla hemsk. förkylningen kom tillbaka och spökade på kvällen så att jag knappt kunde resa mig ur min säng. därför tillbringade jag mesta delen av min tid tillsammans med mina kära vänner 30 rock-avsnitten och icke ben&jerryglass. sen ringde mormor och gjorde mig på bättre humör när hon berättade att hon och morfar redan bokat flygbiljetter hit till jul. morfar går också en konstkurs, precis som jag. det tyckte jag var lite gulligt.
nu ska jag kränga på mig ett linne och mjukisbyxor försöka få i mig lite frukost och jobba några timmar. uäääh.
puss.

lina scheynius har gjort ett porträtt av mitt störda geni kristian anttila och en snygg brud vid namn amanda. jag gillart.

ikväll spelade jag lillasyster louison för allra sista gången i moliéres 1700-tals komedi "den inbillade sjuke". åh jag är så himla glad för förra gången gick det inte alls bra, jag kom av mig och vissa repliker kom i oordning. men nu. allting satt verkligen perfekt och det var många som kom och tittade. jag älskar att känna adrenalinet pumpa runt runt stunden precis innan jag går in på scen och hur man får lite ont i magen fast på ett skönt nervöst och förväntansfullt sätt och energin man får av publikens skratt. ganska obeskrivligt. och tänk, jag hittade lite pressbilder från i våras på skolans hemsida. vår underbara ljusochljud/filmare/fixare peter e. bengtsson stod för fotograferingen. så nu kan ni se några av mina begåvade klasskompisar! tycker ni dom är stiliga på dessa så skulle ni bara veta vilka snyggon de är i egen hög person. <3

far och son. doktor och charmige tönten tomas diafoirus aka frida och amanda.


maria, som spelar den inbillade sjukes slampiga golddigger till hustru och sliskige notarien anna w get it ooon!


den smått metrosexuelle cléante som spelas av klara är hemskt kär i jaclines lika förälskade karaktär och min äldre syster angelique.


anna t spelar den listiga retstickan och hushållerskan toinette. hon är liksom den enda som fattat att herr argan är ganska så jättefrisk egentligen.


"oh söta far har gjort mig illa. titta jag dör!"
joel spelar huvudrollen argan, en fjantig hypokondriker och min pappa i pjäsen. egentligen vill jag inte skvallra att jag sett min storsyrra pussas lite med en pojke på sitt rum men tillslut ger jag med mig efter att jag faller och låtsas spela död innan han ens hunnit ge mig ris. jag är ju pappas gullegris trots allt. men "en sån liten ärkeskälm!"


slutscenen. jag är den andra doktorn från vänster.

tack för en kalasfin föreställning allihop! jag gillar er.

häromdagen hade sara och torunn så himla fina klädslar att jag bara var tvungen att visa upp dom här. de är två utav de sötaste flickorna jag träffat, faktiskt.
hjärta på er.

clairvoyant

friluftsdag på sturegymnasiet och temat var balans. i sig själv, med andra. förhållandet mellan miljön och resten av universum. såklart. min linje var den enda som stannade kvar på skolan. den förvånansvärt varma luften ute gjorde mig glad och liksom helt lugn. koncentrerad. vi provade på solhälsningar under yogatimman och efteråt kändes kroppen tung som bly och jag blev så matt att hela bergmansalen tycktes snurra omkring mig. en kortfilm spelades in också. tänk att ha en enorm amfiteatersal med balkong och tjusig sammetsridå och grejer som hemklassrum. det är först nu jag inser det, hur många möjligheter min skola faktiskt erbjuder. hur bra den är.
men sen efter. när jag köpt mitt tuggummi med persikosmak, en fånig tjejtidning för att distraheras från att sakna min tillfälligt trasiga ipod för mycket under bussturen och steg av vid hållplatsen för att ta de få stegen som leder till mitt hus, kom jag på mig själv att bara tänka hur mycket jag vill bort. iväg. iallafall för en stund. den där bekanta känslan som säger den här staden kommer döda mig om jag inte gör något åt saken. följ med?